-
Vilken sjukdom kan det va’?
I dag hände det, i dag fick jag ge upp och gå hem från jobbet. Jag har hostat och haft snuva ett bra tag nu. Egentligen blev jag aldrig riktig bra efter senaste förkylningen och nu får jag betala för det. Så vid lunch begav jag mig hem, trots att vi inte hade någon annan medicinsk sekreterare på plats. En av mina arbetskollegor tyckte att jag var så blek att det hade suttit rätt med en blodtransfusion… och en annan tyckte att jag borde sjukskrivas. Ja, då är det verkligen dags att gå hem. Så nu ska jag kurera mig till jag är ordentlig frisk, inte bara någorlunda utan verkligen…
-
Jag är viktig.
Jag är viktig. Mantran här ovan ska ni upprepa tills ni själva tror på den, för den är sanningen. Hur vi än vrider och vänder på allt så är det ändå så att just du är den viktigaste personen i ditt liv. Inte din partner och inte dina barn utan du. Varför? För att om du inte tar hand om dig kommer du inte orka att ta hand om andra. Så sätt dig själv i fokus och ta hand om dig! Det är så svårt att släppa taget och sänka ribban. Jag vet att jag är inte ensam om att känna så, men just nu känner jag mig ensam. I…
-
Om stressen och dess konsekvenser.
Om stressen och dess konsekvenser skulle man kunna skriva en bok eller vänta nu, det finns redan massa böcker om det! Men har jag lärt mig något? Nope. Eller jo förresten, jag har lärt mig en massa men tyvärr så glömmer jag bort allt jag lärt mig ibland och vill vara den duktiga. Det här ämnet är brett som en flod och djupare än Marianergraven (för er som inte vet och inte orkar googla = världens djupaste djuphavsgrav som mäter ungefär 11 km (!) under havsytan) men det är så himla viktigt att skriva och framför allt prata om detta, då vi är fler som lider i det tysta och…
-
Om att hitta styrkan när tårar bara väller fram.
Tårar som bara väller fram är en träffande beskrivning för det senaste dygnet. Jag lever dagligen med både ryggsmärta och magsmärta, men sedan igår är det extra kämpigt. Idag var jag tvungen att sjukskriva mig. Den där perfektionisten i mig ville krypa fram till jobbet, men den förnuftiga kvinnan vann och jag stannade hemma. Jag vet att det är hälsan som alltid ska komma först och att i slutändan är det ingen som tackar mig när jag går till jobbet då jag inte mår bra. Men kriget inuti mig är svårt att tämja, för innerst inne önskar jag att det jag känner verkligen syntes utanpå så folk förstod hur ont…
-
När drömmen blir mindre drömlik.
Det som inte dödar mig stärker mig. Ibland blir det så att det vi trodde var drömmen i verkligheten visar sig vara mindre drömlikt. Jag kan eller egentligen inte vill skriva rakt ut vad detta gäller då jag vet att vissa som ämnet berör läser min blogg… men det jag kan skriva är att vissa människor är så elaka att det får mig att rysa. Oärliga, smutskastande, elaka och helt blåsta. I slutändan är det så att sanningen kommer fram och det de försöker gömma bakom falska leenden och smutskastning av andra kommer bita dem i röven. Mina riktiga vänner vet hur jag är och vad jag är kapabel till.…
-
Om när febern slår till.
Feber, frossa och allmänt dålig mående. Det är en sammanfattning av hur jag mår just nu. Fick gå hem tidigare idag för det bara snurrade till och jag nästan kollapsade på jobbet. Vanessa tycker att jag är fjantig och himla tråkig samtidigt som inte orkar bära på henne 🙁 selfies gillar hon bara att ta med pappa… Hoppas ni mår bättre än jag! Kram
-
Sönderstressad!
Studier, jobb, hem, bebis! Till det katter som mår dåligt och Totte som kräver sitt… jag är stressad och det märktes idag när jag röt ifrån mot maken. Hemskt och det gav mig ångest, för han ska inte få skit för något han inte kan påverka. Allt började med att universitetet kom ut med en ny uppgift som ska vara inne på fredag. Så om det inte räckte med allt det vi redan ska göra! Så jag blev förbannad också skrev i forumet om upplägget osv. Fick inget svar och lär inte få det heller… men men det är bara att bita i det sura äpplet och fortsätta kämpa. …
-
Trött och omotiverad.
Det är jag just nu. Igår sov jag mitt på dagen för tröttheten tog nästan kol på mig… Idag såg jag nog ut som ett spöke imorse då till och med barnmorskan frågade om jag var trött. För jag såg väldig trött ut. Jaha, tack för den liksom 😉 Tack och lov tar jag inte åt mig för jag är inte ytlig. Men trött och jäkla omotiverad. Så igår blev det inget bloggande och idag, som vanligt i sista minuten, gjorde jag skoluppgiften. Jag fick göra om inspelningen då jag missade att förklara varför jag valde mina engelska fraser. Bläh! Jag gillar verkligen inte den kursen…eller kursen är väl helt…
-
Glädjedagboken #13
Ikväll är det inte så värst lätt att hitta det där lilla extra att vara glad för. Ikväll mår jag inte så bra… stressen, som jag egentligen inte vet vart den kommer ifrån, är så pass stor att jag har fysiskt ont i magen. Det är så illa att jag är illamående! Varför det är så kan jag dock inte svara på. Livet är på topp, bebisen låter oss sova ganska okej, jag längtar till jobbet som startar nästa vecka, studierna flyter någorlunda på men jag känner mig helt misslyckad och nere. Jag vet med min känsloryggsäck på ryggen att de känslorna dyker upp ibland och det är viktigt för…
-
Otröstlig liten donna.
Hon är söt men ack så bestämd! Är det något hon inte vill får jag ge upp. Natten har varit lång och sömnlös med skrik och gnäll. Jag längtar till Micael kommer hem imorgon så vi kan återgå till att han tar nätter… för jag är helt förstörd när jag inte får sova. Här ovan kan ni betrakta hennes fantastiskt sura min när jag satte en rosett i håret på henne 😉 Det var väldigt ouppskattat kan jag skriva. Den förstörda mamman med en liten mal som bara vill ligga nära och mysa. Undrar hur jag kommer se ut imorgon… typ helt desperat med håret åt alla håll…
