-
Om det vackraste jag vet!
Det har varit tyst på bloggen ett par dagar och jag har bra förklaring till detta. Vårt mirakel, den lilla människan vi väntat på och längtat efter har äntligen kommit 🙂 I söndags, den 16 augusti, föddes hon. En prinsessa med längd på 48 cm och vikt på 3066 gram. Ett underverk som är så vacker att det gör nästan ont att titta på henne. Vår älskade Vanessa <3 Här ser ni henne när hon susar sött bredvid en stolt pappa. På fotot syns också Totte som är överbeskyddande och helst av allt skulle ligga så nära henne som möjligt (men som inte får göra det oövervakat då han väger…
-
Barnvagnen aka vrålåket är på plats.
Vår eller rättare skrivet bebisens efterlängtade vrålåk är nu på plats. Det blev en Stokke Trailz i färgen Black Mellange och förutom den blev det också en babyskydd från samma serie. Mina föräldrar, som stundvis verkar längta mer än vi efter bebisen, tycker som vi att detta är den vackraste vagn de sett :-)Dessutomhar den fått riktigt bra betyg i olika testet så vi är nöjda, sen får vi se hur det kommer kännas när vi använder den 😉 Förutom vagnen har vi också hämtat vår andra soffa men foton på den kommer imorgon tillsammans med flera foton på vårt vardagsrum. Håll utkik om ni är nyfikna! Nu säger…
-
Lite och mycket i en härlig blandning.
Det händer både lite och mycket hos oss just nu, beroende på hur man ser på saken. Bebisen är inne i magen fortfarande, igår var vi på TUL och hon växer som hon ska även om hon är 18% mindre än genomsnittet. Jag klagar inte på det för en större mage hade nog blivit katastrof med tanke på min bukplastik som gjordes för 4 år sedan. Det gör ont, det svider och det är verkligen en långdragen tortyr just nu… men snart bör bebisen titta ut! Annars så har jag drabbats av en djävulsk ischias och jag gråter stundvis av smärtan 🙁 därför är det ännu jobbigare nu att bara…
-
Skötbordet på plats!
Nu är skötbordet på plats, imorgon installerar vi spjälsängen och i slutet av veckan borde barnvagnen anlända. Bebis lever rövare i magen och vi längtar så in i bomben på att hon bestämmer sig för att komma ut 🙂 Vårt mirakel, vårt kärleksbarn <3 Hoppas ni hade en fin helg och en bra måndag. Det hade jag även om sammandragningar har i vissa stunder gjort mig sängliggande… Nu är det dags att inta sängen och sova för imorgon är det en ny dag med massa att fixa! Kram
-
Vecka 38!
Nu närmar det sig med stormsteg, idag gick jag in i vecka 38 🙂 Igår hade jag ganska hårda sammandragningar/värkar och idag lite till men inget som känns ”på riktigt”… på ett sätt är jag glad att bebisen stannar inne men på ett annat vill jag att hen kommer ut nu och att jag kan börja känna igen min kropp och träna. Men men det får ta den tid det tar 🙂 Ha en mysig natt alla!
-
Om att tappa kontakten med kroppen.
Just nu är det inte så härligt att vara gravid. Jag älskar när bebisen sparkar och rör sig, men jag ogillar starkt när hjärnan vill en sak men kroppen reagerar inte överhuvudtaget. Idag var det så påtagligt att jag ville bara lägga mig ner och börja gråta… jag som älskar att ta i och arbeta, fixa och dona och längtar till att hela hemmet är iordningställd får ge upp och bara glo när maken fixar allt. Det är pest och pina för mig! Jag försöker att älska min kropp för det är det enda kropp jag har men samtidigt längtar jag ihjäl mig till den dagen jag äntligen känner…
-
Bara 8 veckor kvar.
Idag gick jag in i vecka 33, det betyder att till beräknad födsel är det enbart 8 veckor kvar. Jag vet att man inte ska fästa sig vid just det datumet men för mig känns det mer hanterbart att ha ett datum att se framemot till. Det känns pirrigt men också väldigt långt dit, även om det kommer hända massor med saker under de närmaste veckorna nu så känns åtta veckor som en evighet… Jag vill se vårt barn nu! Jag vill kunna hålla henne och pussa henne och förklara min kärlek till henne. Vårt älskade MIRAKEL som buffar och sparkar och lever rövare i min mage 🙂 Tadaa!…
-
Ofrivilligt barnlösas dag 2015.
Idag är det Ofrivilligt Barnlösas Dag! Idag vill jag att ni tänker på dem som kämpar i det tysta och försöker bilda familj, det som många av er tar för givet… Varje barn är ett MIRAKEL – glöm inte det! Ni som inte vet vår historia – vårt mirakel som växer i min mage tog 8 år och 6 månader att få till, trots läkarnas dom att det aldrig skulle ske. Så när ni träffar ett par som kämpar, snälla säg inte att ”bara ni slappnar av så händer det” för så lätt är det inte! Säg istället LYCKA TILL och krama om paret 💛
-
Om all oro kring bebisen.
Först kunde vi inte bli gravida, sen fick vi beskedet att jag kommer aldrig kunna få biologiska barn… Vi sörjde men bestämde oss för att hitta annat i livet och leva lyckliga utan biologiska barn. Nio (!) år efter första försöket att bli gravida plussade vi, mot alla odds, mot läkarnas uttalanden. Efter det kom rädslan för missfall fram till vecka 13, sen oron för om allt är bra med bebisen och om RUL kommer gå bra. Efter RUL längtade vi till BM besöket där vi fick lyssna på bebisens hjärta och nu i vecka 27 går jag och oroar mig för att bebisen ska dö i magen… Idag kände…
-
99 dagar kvar!
Nu är vi nere på tvåsiffrigt! 🙂 Ha en underbar onsdag fina bloggissar <3