Hemester, alltså semester 2017.

I dag började min semester på riktigt. Dock har jag enbart en veckas semester nu och sedan en vecka i augusti. Därför får det bli så kallad hemester, vilket innebär semestrande på hemmaplan. Målet med semestern är att leva gott och umgås med min underbara familj. Vi tre musketörer på äventyr!

I dag var vi på Leos lekland och busade runt. Först ett par timmar på förmiddagen, sedan en paus hemma för lite sovtid för Dottern och mystid för mig och maken och sedan en timme bus på eftermiddagen. Jag kan lova er att både benen, ryggen och min vänstra hand värker ordentligt. Men vad gör man inte för sitt barn eller hur?

Efter andra turen på Leos åkte vi till Ikea där Dottern busade runt på barnavdelningen och sedan käkade vi glass i bistron. Har inget foto på glassätande från i dag, men bjuder på detta från mars i år då Dottern bevisade att hon är en liten kopia av mig när det gäller smaken haha. Pommes + glass = sant.

Mjukglass.

Glass är livet! Glass med pommes är gudomligt!

Livet kan inte bli bättre än vad det är just nu känner jag. Möjligtvis om jag slapp ha så djävla ont hela tiden hade det varit bättre, men eftersom det är rent och skärt önsketänkande, tycker jag att livet är perfekt som det är.

I morgon, om vädret tillåter, ska vi på Kamel Safari! Vem hade kunnat tro att en hemester kan ha så mycket att erbjuda ;-) Och vänta bara till ni får veta vad vi hittar på resten av veckan!

Tips från vår familj för en lyckad hemester:
  • Ställ inte för höga krav! Ha istället kul och ha framför allt en positiv inställning till hemestern.
  • Kolla runt på kommunens och regionens hemsidor vilka sevärdheter det finns och om det finns några evenemang som passar er just för tillfället.
  • Lekparker/lekland – uppskattas av både små och stora och finns i olika formen i stort sett i hela landet. Det finns både utom- och inomhus varianter så kolla noga vilken klädsel ni behöver och om ni ska ha fikakorg med er eller om ni kan köpa fika på plats. Alla vet ju att fika smakar bäst på bortaplan.
  • Glöm inte alla gratisting som finns lite överallt; promenera runt staden med turistglasögon på; besök biblioteket! det finns fler överraskningar där än en massa spännande böcker; besök bondgårdar, lantgårdar eller 4H-gårdar! djur är kul och trevligt!
  • Mys och var tillsammans. Oavsett om ni fikar i den egna trädgården med hembakta bullar, busar runt på ett lekland eller går på museum – njut av varandra och unna er en riktig härlig familjetid.
Share

Helvetesveckan 2017. Dag 6.

Fira livet, happy day eller helt enkelt positiva dagen i helvetesveckans schema. Hela dagen har jag varit positiv, jag behövde inte anstränga mig särskilt mycket till det, men vid vissa tillfällen tänkte jag till lite extra. Jag lever redan nu enligt devisen ”hellre positiv än negativ” och gillar att sprida glädje kring mig, så dagens uppgift var inte jättesvår. Dock var det vid vissa tillfällen extra ansträngande att faktiskt inte explodera och det gäller stunder då min älskade Dotter drev mig till vansinne… men jag klarade det bra.

Glädjespridare.

Be Happy!

Det är mitt enkla budskap till er alla, just be happy.

Kom ihåg att även om ni inte kan ändra på vissa saker som sker, så kan ni alltid ändra på er inställning till dem. Jag har många gånger skrivit om vikten att vara positiv. Jag har också ett flertal gånger skrivit om vikten av att fira livet. Så glöm inte att göra det! Lev livet i dag och njut i fulla drag av det liv du har. Tänk inte i banor som att du kan börja leva när du fått nytt jobb, gått ner i vikt eller träffat den rätte. Livet pågår här och nu och det är viktigt att komma ihåg. Så fira ditt liv, för det är bara du som kan leva det.

I morgon är sista dagen på helvetesveckan och jag vet redan nu att jag kommer köra en sådan grej varje år. Minst en gång om året för att påminna mig om hur jag kan bli mitt bästa jag. Det är just det hela experimentet går ut på. Att bli mitt bästa jag och leva såsom jag önskar. Drömmar, som jag skrivit om tidigare, håller oss flytande även när tillvaron känns hopplös. Så sluta aldrig drömma utan ta för er istället och planera, organisera och bli era bästa jag!

Share

Jag är 29 och nöjd med livet.

I morgon är det 2 veckor sedan jag fyllde 29 år. Det betyder att det är 351 dagar kvar till jag fyller 30! Jag har alltid sagt att när jag fyller 30 då blir det stor fest med pompa och stått. I dag vet jag inte om det blir så. Jag fyllde 29 och det kändes så djävla skönt! Jag är nöjd med livet i stort, visst finns det saker jag vill förändra som exempelvis ekonomi, men ibland får man helt enkelt gilla läget. Att göra det bästa av situationen har jag blivit en mästare på och det tänker jag fortsätta med.

29 år ung.

Under de här 29 åren har jag hunnit med så mycket att jag skulle kunna skriva en hel serie av böcker i storlek med Sagan om Isfolket eller nåt. Det har varit bra år och mindre bra år, men allt som jag varit med om har gjort mig till den människa jag är i dag. Om jag skulle vilja göra något annorlunda? Ja, jag vill svara en enda sak som sårade min make djupt men utan det hade vi inte vetat att vi verkligen kan stå emot vad som helst. Så egentligen nej, jag ångrar verkligen ingenting i mitt liv.

Jag är 29 år ung och nöjd med livet.

Mitt sista år på 20+ sträckan tänker jag tillbringa på bästa möjliga sätt, exakt som resten av mitt liv. Vi har bara ett liv och det ska man leva för man vet aldrig vad som händer i morgon. Senast i veckan blev jag varse om hur skört livet kan vara, så jag tänker inte oroa mig för små petitesser utan leva såsom i dag var min sista dag. Älska, njuta, skratta och helt enkelt leva.

Som ni ser har jag ändrat layouten för bloggen. Under de senaste 3-4 veckorna har jag skrivit många inlägg, dock bara i mitt huvud och eftersom livet är som det är har de aldrig skrivits ner på datorn och publicerats. Jag har inte orkat och inte prioriterat några sociala medier för jag har tänkt efter och funderat. Om jag nu kommer tillbaka i full skala kan jag inte svara på, det får tiden utvisa. Det enda jag är säker på är att jag vet vad jag vill och dit kommer jag komma.

Ha det fint bloggissar så läses vi!

 

Share

Hur får man ett lyckligt äktenskap?

Hur man får ett lyckligt äktenskap är en fråga som många ställer sig. Lite då och då kommer det artiklar om ämnet. Det finns såklart inget enkelt svar som kan tillfredsställa alla människor. Men det finns ett råd som jag vet fungerar och det är att faktiskt umgås med varandra. Att vara tillsammans, prata med varandra och ta sig tid att lyssna på varann är superviktigt.

Under livets gång har jag sett många par som prioriterat allt annat än just sitt förhållande. Dessa par blir sedan väldigt förvånade varför de plötsligt går skilda vägar. Tyvärr blir det ofta otrevliga skilsmässor där folk skyller på varandra. Ett förhållande, oavsett av vilket typ, kan likställas med en blomma. Vattnar du den så blommar den och lever, men om du glömmer bort den och slutar vattna och ge näring så dör den till slut. Samma sak händer i ett förhållande. Kärleken i sig själv räcker inte för att hålla ett äktenskap levande, man måste ge det tid och engagemang från båda hållen.

I år har jag och Maken varit tillsammans i 12 år och i december kommer vi fira vår 11e bröllopsdag. Vi har gått igenom mycket, vi har haft våra kriser men än i dag står vi enade och lyckliga. Varje kris har gjort oss starkare för att vi har pratat oss igenom allt! Vi går aldrig till sängs som ovänner utan löser alltid problemet innan vi lägger oss. Även när det hände riktigt otrevliga saker mellan oss så pussades vi innan vi somnade. Detta gäller även då vi kanske inte löst problemet helt, vi somnar i samma säng och pussas god natt och gör typ en paus i diskussionen till dagen efter.

Just att prioritera förhållandet, prata med varandra och verkligen lyssna på vad partnern har att säga tror jag är nyckeln till ett lyckligt äktenskap.

Alkoholfritt vin och frukt. Lyx för småbarnsföräldrar.

 Lyx för småbarnsföräldrar, alkoholfritt vin och frukt.

Varje kväll tar jag och Maken oss tid att umgås, även om det bara blir 20 minuter. I dag är det ingen skillnad trots att jag är helt slut efter att ha vabbat med V som var extremt gnällig och krävande. Samtidigt har Maken väldigt ont i sin axel efter bilolyckan. Men vi tar oss tid att vara tillsammans, prata lite och framför allt kramas. Kom ihåg att närheten är en av de viktigaste pusselbitarna i både ett parförhållande och i förhållanden mellan föräldrar och barn. Närhet gör oss trygga.

Share

Jag är riktig tacksam över änglar i trafiken.

Änglar i trafiken. I går skrev jag om kvällen då hjärtat hoppade över ett par slag. Och i dag tänkte jag fortsätta där jag slutade, nämligen med att skriva om den människa som gjorde nog mycket mer än vad hon tror.

Den kvinnan, som nu Micael efterlyser med ljus och lykta, stannade på platsen och hjälpte till innan räddningspersonalen kom till platsen. Hon satte ut varningstrianglar, gav dem varma filtar, bidrog med reflexvästar och dirigerade om trafiken. En ängel helt enkelt!Hon var den som fanns där, trots att ingen i min familj kände henne. Hon visade medmänsklighet och välvilja och till råga på allt så var hon inte den första på olycksplatsen utan den andra! Den första bilen smet förbi, men hon stannade och visade stake.

Änglar i trafiken. De finns, de är tyvärr få, men de finns och jag hoppas innerligt att fler människor är som den här kvinnan som hjälpte till vid olycksplatsen.

Det som hände var att personen min familj krockade med inte iakttog väjningsplikten och svängde åt vänster framför bilen som min familj färdades i. Tack och lov så har alla, både min familj och familjen i mötande bilen, klarat sig utan större skador.

Blåmärken, massa smärta och mindre mjukdelsskador bevisar på att de alla hade änglavakt.

Inget brutet förutom att ett par benbitar lossnade i min pappas hand, men inget som behövde åtgärdas ortopediskt.

Bilen efter trafikolyckan.

Bilen efter trafikolyckan.

Jag kan inte beskriva med ord vad som rörde sig i mitt huvud när jag fick samtalet. Ännu mindre vad jag kände innan jag fick syn på mamma. Jag trodde de värsta tankarna efter att ha sett bilen som kommer skrotas på grund av skadorna. Allt detta har satt sina spår och jag har ännu större respekt för bilar än vad jag hade innan.

Dagen innan olyckan genomförde jag riskutbildning 2 och där fick jag känna på hur det är att inte kunna bromsa tillräckligt fort och väja för ett hinder. Jag kan inte tänka mig hur det är när detta sker på riktigt och jag hoppas verkligen aldrig få uppleva det. För även om det var jobbigt att uppleva under utbildningen så kan det aldrig mäta sig med verkligheten som min familj fick uppleva förra fredagen.

Tänk på att hålla hastigheten och var uppmärksamma i trafiken bloggissar!

Share