• Mammaliv,  Mirakel 2

    It’s a …. baby, human, little Alien.

    Jag vet inte hur många som frågat oss vad det är vi ska ha. Liksom vadå ”vad”!? Ett barn! Det heter ett barn och jag hoppas innerligt att jag föder ett sådant människobarn och inte en katt exempelvis. Eller något annat. Varför är det så intressant för andra att veta könet på MITT barn? Det var eller rättare skrivet är helt ointressant för mig. Det intressanta och viktiga för mig är att veta att fostret utvecklas bra och att alla de sjukdomar som man kan utesluta på RUL utesluts. Vilket barnmorskan gjorde förra veckan. Så hittills utvecklas bebisen exakt som den ska och jag är nöjd. Dessutom såg den ut…

  • Livet

    Om att det gör ont.

    Nu är han där han vill vara. Nu förverkligar han sina drömmar. Men för mig gör det ont… Så ont att det är svårt att beskriva. Jag räknar ner dagarna till han kommer hem. Bara runt 97 dagar kvar till vi kan träffas igen. Min älskade lillebror, du anar inte hur vi alla saknar Dig –

  • Livet

    Om det som var bra och dåligt under barndomen. *011/365

    Dagens utmaning är hiss & diss – händelser från barndomen. Under min barndom var det mycket som var bra och mycket som var dåligt, men då jag bestämt mig för att inte skriva så mycket om det smärtsamma från barndomen ska jag mest skriva om bra händelser. 1. Min lillebrors födelse! Jisses om ni bara visste hur mycket jag tjatade på föräldrarna att jag ville ha syskon. Ett litet syskon som jag kunde leka med, ett levande docka att klä ut… Jag fick tjata länge och till slut föddes han. Miraklet på jorden, min lillebror. Då var jag 6 år och 5 månader gammal…. jag var världens lyckligaste tjej. Att…

  • Foto,  Livet,  Resor,  Tankar

    Tillbaka i vardagen.

    Det är torsdag och dags att återgå till vardagen. I mitt fall betyder det mycket studier och mycket jobb. Idag arbetar jag eftermiddag, imorgon hela dagen men på lördag och söndag är jag ledig så det blir en kort arbetsvecka 😉 Vi hade det helt underbart i Småland! Först Kalmar,  sen Nybro och Växjö och Kalmar igen. Vi hann med mycket men inte allt, tyvärr. Men det får vi ta nästa gång helt enkelt. Det viktigaste; att umgås med familjen har vi hunnit med och det är det som räknas i slutändan. Jag fick leka och busa med min älskade Stephanie och så har vi fikat med hennes föräldrar och…