Helvetesveckan 2017. Dag 6.

Fira livet, happy day eller helt enkelt positiva dagen i helvetesveckans schema. Hela dagen har jag varit positiv, jag behövde inte anstränga mig särskilt mycket till det, men vid vissa tillfällen tänkte jag till lite extra. Jag lever redan nu enligt devisen ”hellre positiv än negativ” och gillar att sprida glädje kring mig, så dagens uppgift var inte jättesvår. Dock var det vid vissa tillfällen extra ansträngande att faktiskt inte explodera och det gäller stunder då min älskade Dotter drev mig till vansinne… men jag klarade det bra.

Glädjespridare.

Be Happy!

Det är mitt enkla budskap till er alla, just be happy.

Kom ihåg att även om ni inte kan ändra på vissa saker som sker, så kan ni alltid ändra på er inställning till dem. Jag har många gånger skrivit om vikten att vara positiv. Jag har också ett flertal gånger skrivit om vikten av att fira livet. Så glöm inte att göra det! Lev livet i dag och njut i fulla drag av det liv du har. Tänk inte i banor som att du kan börja leva när du fått nytt jobb, gått ner i vikt eller träffat den rätte. Livet pågår här och nu och det är viktigt att komma ihåg. Så fira ditt liv, för det är bara du som kan leva det.

I morgon är sista dagen på helvetesveckan och jag vet redan nu att jag kommer köra en sådan grej varje år. Minst en gång om året för att påminna mig om hur jag kan bli mitt bästa jag. Det är just det hela experimentet går ut på. Att bli mitt bästa jag och leva såsom jag önskar. Drömmar, som jag skrivit om tidigare, håller oss flytande även när tillvaron känns hopplös. Så sluta aldrig drömma utan ta för er istället och planera, organisera och bli era bästa jag!

Share

Hur får man ett lyckligt äktenskap?

Hur man får ett lyckligt äktenskap är en fråga som många ställer sig. Lite då och då kommer det artiklar om ämnet. Det finns såklart inget enkelt svar som kan tillfredsställa alla människor. Men det finns ett råd som jag vet fungerar och det är att faktiskt umgås med varandra. Att vara tillsammans, prata med varandra och ta sig tid att lyssna på varann är superviktigt.

Under livets gång har jag sett många par som prioriterat allt annat än just sitt förhållande. Dessa par blir sedan väldigt förvånade varför de plötsligt går skilda vägar. Tyvärr blir det ofta otrevliga skilsmässor där folk skyller på varandra. Ett förhållande, oavsett av vilket typ, kan likställas med en blomma. Vattnar du den så blommar den och lever, men om du glömmer bort den och slutar vattna och ge näring så dör den till slut. Samma sak händer i ett förhållande. Kärleken i sig själv räcker inte för att hålla ett äktenskap levande, man måste ge det tid och engagemang från båda hållen.

I år har jag och Maken varit tillsammans i 12 år och i december kommer vi fira vår 11e bröllopsdag. Vi har gått igenom mycket, vi har haft våra kriser men än i dag står vi enade och lyckliga. Varje kris har gjort oss starkare för att vi har pratat oss igenom allt! Vi går aldrig till sängs som ovänner utan löser alltid problemet innan vi lägger oss. Även när det hände riktigt otrevliga saker mellan oss så pussades vi innan vi somnade. Detta gäller även då vi kanske inte löst problemet helt, vi somnar i samma säng och pussas god natt och gör typ en paus i diskussionen till dagen efter.

Just att prioritera förhållandet, prata med varandra och verkligen lyssna på vad partnern har att säga tror jag är nyckeln till ett lyckligt äktenskap.

Alkoholfritt vin och frukt. Lyx för småbarnsföräldrar.

 Lyx för småbarnsföräldrar, alkoholfritt vin och frukt.

Varje kväll tar jag och Maken oss tid att umgås, även om det bara blir 20 minuter. I dag är det ingen skillnad trots att jag är helt slut efter att ha vabbat med V som var extremt gnällig och krävande. Samtidigt har Maken väldigt ont i sin axel efter bilolyckan. Men vi tar oss tid att vara tillsammans, prata lite och framför allt kramas. Kom ihåg att närheten är en av de viktigaste pusselbitarna i både ett parförhållande och i förhållanden mellan föräldrar och barn. Närhet gör oss trygga.

Share

Nästa år blir mitt år!

Sådär säger jag varje år och vet ni vad? Det stämmer! För varje år är mitt år för det är bara jag som kan påverka hur mitt liv blir. Nu menar jag inte saker som olyckor och att pengarna inte alltid räcker till utan hur man ser på saker och ting och vad man vill göra med det. Jag försöker vara positiv även om det stundvis är väldigt svårt. När jag har ont och allt skiter sig, ja då är det inte lätt att vara sådär klatchigt positiv hela tiden, men jag försöker att se det positiva i det mesta.

I slutändan är det bara vi som kan påverka vårt humör och hur vi vill må, och då jag vill må bra vill jag se det positiva.


Snart är december slut och det är så himla svårt att förstå att hela året nästan har passerat. Tänk att min älskade Dotter har lärt sig en massa detta år och växt så det knakat! Min käre Man har tagit steget och sagt upp sig från jobbet och ska nog helt byta bana inom arbetslivet. Själv har jag fått tillsvidare anställning, tagit högskoleexamen som vårdadministratör och hunnit med både det ena och det andra. Det jag inte har hunnit med är en egokryssning till Polen och att få en ny Louis Vuitton väska, men vad gör det om 10 år? Absolut ingenting för jag har gjort sådant som många bara drömmer om.

Vi, alltså vår lilla familj, har rest till Polen, varit i Göteborg och vi har pimpat vårt hem och möblerat om måååååånga gånger. Sen har vi köpt en ny bil som jag förhoppningsvis kan köra själv alldeles snart. Livet leker med andra ord. Och för nästa år har jag planerat ännu mer. Det första stora som väntar är älskade Lenas bröllop i maj… ni anar inte hur mycket jag längtar!! Sen har vi planerat lite löst för en tripp genom Europa till sommaren, inget spikat pga. olika omständigheter men planen finns och det skulle bli riktigt kul om vi kunde genomföra den.

Så tro mig när jag säger att nästa år verkligen blir mitt år med allt vad detta innebär!

Share

Jämställdheten är i riktig obalans.

Vaknade i morse till nyheten att det svängde rejält i natt och att Trump förmodligen vinner. En nyhet som knäckte mig lite för jag hoppades på Hilary. Hon är mer ett säkert kort för politiken, men framför allt är hon kvinna. Det hade varit historiskt och väldigt bra för jämställdheten i stort om hon vann. Tyvärr verkar det som att USA är inte redo för en kvinnlig ledare… varför? Vi kvinnor är lika duktiga på politik som männen, ibland till och med bättre, men vi måste få chansen att visa vår beslutsamhet och våra styrkor! 

Jag hoppas att vi i Sverige får en kvinnlig statsminister innan jag dör. Tänk Angela Merker och Ellen Johnson Sirleaf och glöm för all del inte Margaret Thatcher och Indira Ghandi. Kvinnor som ledde eller leder och som förändrade mycket. Det finns så många som brinner för en bättre värld som aldrig får man komma eftersom de gamla gubbarna som suttit med i gamet i evigheter inte vågar tänka nytt. Jag har själv erfarit detta när jag var politiskt aktiv en kort tid för många år sedan. Som ung kvinna är det svårt att ta sig fram, det är inte omöjligt men man måste verkligen skaffa sig en tjock hud som hos en noshörning. 

Share

Regn och blåst betyder höst. 

Regn och blåst betyder höst. Så är det bara. Idag vaknade jag till blåst från helvetet och på detta regn som dränker ner halva byn. Regn behövs, men när det blir för mycket av det och dessutom mörkt som i en jordkällare blir jag ledsen. Jag längtar till december och alla ljusen, snälla låt tiden gå fort till advent. 


Idag fick jag snällt lämna mina gympadojor på hyllan och ta på mig varma och vattentäta stövlar. Det känns märkligt kan jag lova, jag som går i bekväma träningsskor nästan året om. Har jag blivit vuxen mån tro? ;-) och jacka har jag också på mig! Ingen tjock tröja utan en riktig jacka, vilket också hände sällan förr i tiden. 

Trots regnet är jag glad, det är nog endorfiner som håller i sig efter min träningspass igår. Svetten rann på mig, tårar likaså (stundvis iaf) och jag är mör i hela kroppen idag men ack så skönt det känns! Ibland ska man lyssna mer på sin kropp och intuition än på någon inom sjukvården… lätt sjukgymnastik in my ass! Här behövdes det hård och balanserad träning, vilket jag misstänkte själv efter ett tag och fick bekräftat av en ryggspecialist utomlands. 

Det viktigaste är dock för mig att jag mår bättre. Visst gör det ont fortfarande, men inte så ont som det gjorde för bara någon vecka sedan! Det gör mig bara ledsen att man i vårt land väljer i första hand att ge väldigt starka mediciner till människor istället för att börja med träningsmöjligheter som hjälper betydligt bättre. Förstå mig rätt, jag är glad för smärtlindringen då den underlättade för mig men den gjorde mig trött, klumpig och allmänt påverkad vilket träning inte gör. Att satsa mer på varmvattenbassänger, akupunktur, massage och friskvård i allmänhet är viktigast tycker jag. Inte att ordinera massa piller som ställer till det för individen. 

Men nu stänger jag detta ämne och önskar er en fin första november!

Share