Helvetesveckan 2017. Dag 1.

Då började det! Helvetesveckan 2017. En vecka full av fokus på det som är viktigt för mig. En vecka som ska hjälpa mig att bli den bästa versionen av mig. Jag har utformat denna vecka efter mina egna förutsättningar och med sikte på mina mål. Dock finns det regler som man utgår ifrån och en av dessa är att gå upp klockan 5. Och att lägga sig klockan 22. Jag kan ärligt säga att det var svårt att gå och lägga sig redan vid 22 i går, men jag gjorde det. Det tog en stund att somna, men allt handlar om vanor så det blir nog bättre för varje dag.

Från första början var tanken att hålla mig även till regeln att träna 1 timme varje dag och då på morgonen. Efter i morse slopar jag den eller rättare sagt modifierar. Jag kommer träna 1 timme om dagen, men förlagt på 2 tillfällen. Först 30 minuter på morgonen och sedan 30 minuter på eftermiddagen. I dag körde jag 30 minuter med ”Sukces” av Ewa Chodakowska och japp, det känns i kroppen! Jag trodde i min fantasi att jag skulle klara av en hel timme med den tränings-DVDn men icke sa nicke… Otränad borde vara mitt andranamn. Och då jag redan har skadat en tå förra veckan vill jag inte skada mig ytterligare så det är bättre att tänka klokt och köra 2 träningspass istället.

Träning under helvetesveckan 2017.

Svettig, öm och glad! Första träningspasset under helvetesveckan är klar!

Musklerna har lätta spasmer efter morgonens träning och jag känner mig konstig i kroppen.

Det kan också bero på att Dottern vaknade vid 4 och jag inte har sovit sedan dess. Men jag gick inte upp förrän 5 för annars hade jag suttit i köket i flera timmar utan att kunna göra något. Jag har en gigantisk lista på allt som jag vill göra, men det går inte att starta med något när resten av familjen sover och vi har det väldigt lyhört i lägenheten.

Nu är det dags för frukost, en ostfralla och örtte, och sedan bär det av till Kalmar och fackligt arbete hela dagen lång. Ha en underbar måndag bloggissar och välkomna till min version av helvetesveckan!

Share

Träningsvärk som heter duga!

I söndags kväll samlade jag mig och startade BIKINI trening av Ewa Chodakowska. I hela 45 minuter (+ ett par minuters stretch) tränade jag så svetten rann och jag flåsade. 


Högröd i ansiktet och med ett flertal väl valda ord mot skärmen kämpade jag på och klarade av den! Träningen från helvetet, den som utlovar resultat redan efter 10 pass. Jag, som enbart tränat hemma med enklare styrke- och stabilitetsövningar under 2 veckor, klarade det! Jisses så stolt jag var. Igår däremot fick jag betala för det… jag fick sådan träningsvärk att jag framåt kvällen hade svårt att gå. Sen skulle jag träna enbart styrka men somnade i soffan innan 21! Snacka om utmattning eller hur? 

Idag vaknade jag och var så trött och mör att jag mer än gärna hade stannat kvar i sängen. Men nu sitter jag på bussen mot jobbet och set fram emot dagen. På schemat står nämligen en halvdag med de andra miljöombuden och bland annat föreläsning om hållbarhet :-) Jättekul tycker jag som verkligen brinner för miljön. Efter det blir det normalt arbete och sen ikväll ska jag köra med någon av träningsskivorna igen. Jag har dock inte bestämt mig för om det blir BIKINI igen eller om det blir någon annan denna gång. 

Hur går det för er i detta väder? Kämpar ni på mot mörkret eller mår ni toppen?

Share

Om förebilder och annat skoj. 

Det här inlägget skriver jag liggandes i sängen, bredvid mig ligger den vackraste varelsen jag vet, nämligen min dotter. Hon vrider på sig något så fruktansvärt men det gör inget för jag älskar henne för mycket för att bli arg på sådana skitsaker… samt att det är ju faktiskt helvetes varmt så det är inte så konstigt att hon inte kan lägga sig till ro. Men men inte om detta skulle det vara utan om förebilder. För det är viktigt med förebilder och ja, även om jag närmar mig 30 (men det glömmer vi för en stund) så har jag mina förebilder. Det är lite olika personer beroende på vad det handlar om. I livet i stort är mina förebilder (på ett sätt) mina föräldrar och de personer jag läst om som har kämpat trots motgångar. Egentligen tycker jag att alla de som lyckats i livet trots tidigare misslyckanden/dåliga förutsättningar bör ses som förebilder, men det är en annan femma. Sen har jag mina tränings/inspirations förebilder och det är två kvinnor som jag verkligen ser upp till. Jag känner dem inte, men de sänder ut sådana härliga, positiva, fantastiska vibbar via sociala medier att jag fullkomligt ser upp till dem :-) Om ni undrar så är det Michelle Lewin och Ewa Chodakowska som är de två kvinnor som jag tycker är bra förebilder när det kommer till träning och inspiration. 


Varför jag skriver om det? Jo, för att det är viktigt att hitta bra förebilder så man själv kan finna energin och kämparglöden till att själv bli en bättre människa och en förebild åt någon annan. Som jag vill bli åt min älskade dotter. Därför kämpar jag på, både med studierna och jobbet, och framför allt med hälsan och den förbättrade livsstilen. Att vara hälsosam och frisk är viktigt för mig, ännu viktigare sedan jag blev mamma. 

Ha nu en underbar söndag bloggissar och fundera på, vilken förebild vill du vara?

Share

Glädjedagboken #6

  

Be Active är det polska fitness magasinet som jag är glad för idag. När allt (läs: studier) runt omkring känns helt hopplöst är det skönt att få ett avi om att denna ligger på posten och väntar :) Strax ska jag lägga mig i badkaret och läsa den från pärm till pärm och inspireras! 

Ha en fin kväll bloggissar! 

Share

Om den högintensiva träningen.

Idag är jag inne på tredje dagen med högintensiv träning upplagd av Ewa Chodakowska. Vad ska jag säga om det förutom att det ger en sådan kick att kroppen vill bara mer!? Jo, jag har djävulskt ont i mina vader. Så ikväll får jag smörja in de med Voltaren (om jag nu hittar den i medicinskåpet). Annars är jag superdupernöjd med mig själv att jag faktiskt tränar varje kväll, visst det är bara tredje dagen, men för mig är det stort. När det börjar göra lite ont eller kännas obekvämt brukar jag strunta i allt, men inte den här gången och jag hoppar verkligen att den inställningen håller i sig :-)

Det svåra med 30-dagars utmaningen är att vi är inne i december, den månaden då jag brukar käka mycket gott (läs: onyttigt och sött) och enligt utmaningen ska man äta på ett visst sätt. Det har jag inte gjort, utan jag koncentrerar mig på träningen så länge och maten får jag ta när jag orkar. Jag försöker hålla in på sötsakerna, men det är svårt. Lussebullar överallt, pepparkakor överallt och vi ska inte tala om risgrynsgröten. Men, men det kommer det också =) Nu satsar jag på att ”beroende” känslan till träningen ska infinna sig för gott.

Förutom detta har min dag varit ganska kasst. Var på Havs- och Vattenmyndigheten fram till 13 då min migrän satte igång ordentlig, så pass att jag kräktes. Då valde jag att åka hem och lägga mig i mörkret, som resulterade i 3 timmars djupsömn. Nu mår jag bättre, men jag kände under träningspasset att migränen satte sina spår då jag orkade inte riktigt allt jag skulle. Sen fick jag också byta ut en övning då mitt vänstra knä klarar inte av den.

Nu ska jag sluta flumma på och istället koncentrera mig på att plugga en stund och sen sova. Imorgon blir det en tripp till Ikea om allt går som vi vill =) Ha en fin-fin fredags kväll bloggissar så läses vi! Kram

Share