Statistik ljuger!

Statistik ljuger och jag blir galen. Under veckan har jag tänkt och tänkt och kommer inte på någon bra förklaring till varför susnets statistik dalar. Enligt Google har jag ungefär samma antal besökare som alltid men enligt susnet har det dalat fruktansvärt mycket. Vad det beror på vet jag inte, men jag misstänker att den nya layouten kan vara orsaken. Hur som helst så litar jag mer på Google än susnet, eftersom Google inte har ljugit för mig innan ;-)

Sen kan jag skriva att jag lätt kan dra paralleller till resesajter och helger och statistik som ljuger! I veckan kostade ett visst rum 1500 SEK/natt och i dag kostade det 2800 (!) SEK/natt. Snacka om att höja sina priser helt jäkla ohumant. Men, men jag väntar ut sidorna och bokar när det passar mig ;-) Om ni undrar så gäller det vår Irlandsresa som närmar sig med stora steg.

Förutom det så har jag väldigt många inlägg som ligger (eller svävar?), men som jag inte är helt klar med och därför kan inte publicera. Det finns så mycket jag vill dela med mig, men jag vill inte publicera något som jag inte kan stå bakom till hundra procent. Därför är det lite tyst på bloggen. Det finns många tankar, men för att det inte ska bli en soppa måste jag gallra.

I huvudet har jag en klar bild av hur allt ska bli, men det blir alltid lite problem när det väl kommer till kritan.

Det är inget fel på texten eller budskapet, men eftersom jag är lite av en perfektionist så vill jag även ha bilder som speglar innehållet. Och där har vi problemet, för jag är ingen fotograf och kan verkligen inte bestämma mig och bilderna är bra eller inte. Min man kan fotografera och bilderna är toppen, men när det inte känns helt rätt i hjärtat vill jag inte chansa.

Nu önskar jag er en fin-fin lördagskväll och snälla, ta hand om er!

Share

Statistikdjungeln.

Statistikdjungeln.

Nu vet jag faktiskt inte vad det är som händer för bloggen har ju lyst med min frånvaro i 1 månads tid, men jag har fortfarande höga besökssiffror. Tycker ni bättre om min blogg när det är helt tyst eller? Hur som helst blir jag glad över den fina statistiken och det sporrar mig såklart till att återuppta bloggandet.

Jag har inte haft lust att blogga även om jag har haft idéer till inläggen. En dipp, en ganska djup sådan, har infunnit sig inom mig och då är det svårt att ta sig ur och sprida glädje runt omkring sig. För det är glädje jag vill sprida via min blogg och inspiration, även om lite klagande på diverse saker hittar även hit.

Ni som följer mig på instagram har säkert upptäckt att jag äntligen håller på med körkortet på riktigt och i dag har jag gjort riskutbildning 2. I folkmun kallad för halkbanan. Det jag kan skriva om det är att man verkligen ska ha respekt för bilar och hastigheter, för det är otroligt skrämmande att försöka bromsa när man kör i 70 km/h och det är blixthalka.

Annars händer det massor och ingenting samtidigt, beroende på från vilket håll man tittar. Jag jobbar på, min korta föräldraledighet har tagit slut för snart 2 veckor sedan och det är bara att köra på. Snart är det dags för lönesamtal och det blir ytterst intressant! Under tiden jag var föräldraledig har jag också sökt en tjänst på annan arbetsplats, men mer om detta kan jag skriva i ett separat inlägg.

Helgen som kommer vill jag fixa rummet på övervåningen, ett mysrum som i framtiden ska bli Vanessas rum och jag kan redan nu avslöja att hela helgen inte kommer räcka till för vi har så mycket grejer som måste gås igenom. Men det är bara att kavla upp ärmarna och börja fixa!

Ha det fint bloggissar så läses vi!

Share

Får det vara en martini på morgonen?

Får det vara en martini på morgonen?

Nu har jag varit hemma i en hel vecka. En vecka av smärta, förödmjukelse och smärtstillande i massor. Jag kommer vara hemma i minst en vecka till så det är väl bara att inse det komiska i tillvaron och infinna sig i det eller? Eller som min fina doktor Sabina sa ”du kommer få sådana här episoder av smärta ibland, men du kommer överleva”. Det är alltså min rygg, som är trasig, som har försatt mig i den här situationen. En av mina två diskbråck har visst blivit värre och började trycka på en nerv, men nu verkar det har gått tillbaka av sig själv. Det gläder mig då jag slipper operera ryggen och det var det jag var mest rädd för.

Nu är planen fysioterapi och smärtstillande tills det blir bättre samt sjukskrivning i 2 veckor. Problemet är att jag varken kan sitta, stå eller ligga en längre stund. Att vara i en och samma position en längre stund gör mig stel och tillför sådan smärta att jag vill kräkas.

Jag vaknar varje natt, flera gånger om, med smärta i ryggen och höfterna som gör att jag måste ta mig upp och gå.

Så jag går mitt i natten i lägenheten och andas, försöker dämpa smärtan och ilskan som vaknar till. Efter en stund blir det bättre och då lägger jag mig igen, somnar om till nästa gång jag ska vända på mig och smärtan hugger till igen.

Den här tiden har alltså gjort att jag dammade av min gamla Sex and the City box och började titta på den fantastiska serien från början. Nu är jag inne på avsnittet då Carrie började arbeta på Vogue och blir stupfull på morgonen på 1,5 glas martini, därav titeln på inlägget. Tror ni verkligen att det är så i modebranschen? Att man dricker redan på morgonen för att kunna uthärda dagen och alla misslyckanden? Jag hoppas inte det för det hade betytt att alla de modetips vi får i magasinen är skrivna av en flock alkoholpåverkade pessimister.

Eftersom jag tycker att det är bättre att skratta än att gråta åt eländet som jag befinner mig i just nu ska jag fortsätta titta på serien och analysera dess olika budskap. Ha en fin dag bloggissar och ta er en dry martini på kvällen åt mig då jag inte kan dricka själv på grund av alla mediciner.

Share

Om sökandet efter inspiration. 

Jag söker och söker och hittar och hittar, men sen händer det ingenting. Jag fallerar och blir stående där jag var från början. För ibland hittar jag för mycket inspiration och vill börja med alldeles för mycket. Ibland blir det så spretigt att jag lägger av och bara är… stampar kvar på samma ställe istället för att röra mig framåt. Men nu hoppas jag ha hittat den inspirationen som behövs. Det genuina som jag egentligen vet att jag brinner för, men som jag ibland tappar bort längs vägen. 


Igår när jag flög hem från Umeå blev jag glad av att läsa artikeln om Clara Lidström. Det är en sann förebild som visar att bloggandet kan vara starten till en fantastisk resa. Nu är inte jag på väg mot en sådan resa, men artikeln har fått mig att komma ihåg att ingenting är omöjligt! 

Den sista tiden har jag känt att det blivit för hög fart i mångt och mycket , men jag tror att det lugnar ner sig snart. 

Och nu när fredagen är här och helgen börjar för mig om 7 timmar är livet på topp ;-) Ha en fin dag bloggissar så läses vi!

Share

Hello September!

Nu är hösten verkligen här och det firar jag med att baka bröd. Den här godingen bakade jag igår. Det är ett dinkelbröd med frukt och nötter (recept från Ica) och det enda jag bytte ut var linfrön mot mer nötter. Eftersom jag inte hade några linfrön hemma. 

Det blev gott men nästa gång ska jag byta ut aprikoserna mot rivna morötter. Och så ska jag hacka nötterna mer än igår. 

Hur firar ni in höstens ankomst? Jag vet att den riktiga hösttiden inte börjar ännu men för mig är september lika med höst. Nu är det äntligen dags för mustiga grytor, kvällar med tända värmeljus och massa tedrickande! Min höst verkar bli väldigt intensiv och på ett sätt ser jag framemot detta, men på ett annat sätt längtar jag till en tid av lugn och eftertanke. Det kanske går att lösa… vem vet vad öder har i planeringen. 

Nu önskar jag er en underbar första septemberdag och själv beger jag mig till jobbet. Kram. 

Share