Poker face or should I say poker hair?

Poker hair, eftersom jag älskar att ändra stilen.

Jag vet inte exakt hur många gånger jag har färgat mitt hår under årens lopp, men ett trettiotal är ingen underdrift. Den enda färgen som jag inte haft i mitt hår och som jag förmodligen (inte av egen vilja i alla fall) inte kommer ha är grönt. Annars har jag nog haft alla möjliga färger i håret, alla de normala och även de lite mer extrema som blodrött, rosa och blått.

I lördags var det dags att sätta en plan i verket igen. Jag har länge, säkert i minst ett års tid, suktat efter att färga håret grått eller rättare skriver silver. Dock har jag blivit avskräckt av alla otäcka historier om kala huvuden och just grönt hår. Men så i lördags, på väg hem från Degerhamns Räddningsdag, kände jag att nähä inget har stoppat mig innan så varför nu!?

Tänkt och gjort stannade jag till vid EKO och handlade en förpackning avfärgning. På kvällen satte jag igång och vips så är jag inte svarthårig längre. Just nu är färgen lite svår att definiera, men någonting åt det kopparaktiga hållet. Jag vet att vägen till min efterlängtade silver-grå-förvandling är lång, men skam den som ger sig. Till helgen som kommer ska jag antingen avfärga igen eller bleka i slingor, har inte bestämt mig riktigt än.

Jag är ingen expert i ämnet och har aldrig tänkt tanken att bli frisör. Men att experimentera hemma med mitt eget hår har alltid varit kul.

Dock skulle jag aldrig någonsin sätta mina händer i någon annans hår, förutom min mammas och Lenas då. Lena var den jag färgade håret med för första gången någonsin (som 13-åringar färgade vi oss kolsvarta). Min mamma är den enda jag brukar fixa håret åt. Hon är nämligen mer galen och experimentell än vad jag är när det kommer till hår!

Med det skrivet vill jag nu önska er en härlig kväll och be er om att hålla tummarna så jag inte tappar allt mitt hår under förvandlingens gång… poker hair once again.