Statistik ljuger!

Statistik ljuger och jag blir galen. Under veckan har jag tänkt och tänkt och kommer inte på någon bra förklaring till varför susnets statistik dalar. Enligt Google har jag ungefär samma antal besökare som alltid men enligt susnet har det dalat fruktansvärt mycket. Vad det beror på vet jag inte, men jag misstänker att den nya layouten kan vara orsaken. Hur som helst så litar jag mer på Google än susnet, eftersom Google inte har ljugit för mig innan ;-)

Sen kan jag skriva att jag lätt kan dra paralleller till resesajter och helger och statistik som ljuger! I veckan kostade ett visst rum 1500 SEK/natt och i dag kostade det 2800 (!) SEK/natt. Snacka om att höja sina priser helt jäkla ohumant. Men, men jag väntar ut sidorna och bokar när det passar mig ;-) Om ni undrar så gäller det vår Irlandsresa som närmar sig med stora steg.

Förutom det så har jag väldigt många inlägg som ligger (eller svävar?), men som jag inte är helt klar med och därför kan inte publicera. Det finns så mycket jag vill dela med mig, men jag vill inte publicera något som jag inte kan stå bakom till hundra procent. Därför är det lite tyst på bloggen. Det finns många tankar, men för att det inte ska bli en soppa måste jag gallra.

I huvudet har jag en klar bild av hur allt ska bli, men det blir alltid lite problem när det väl kommer till kritan.

Det är inget fel på texten eller budskapet, men eftersom jag är lite av en perfektionist så vill jag även ha bilder som speglar innehållet. Och där har vi problemet, för jag är ingen fotograf och kan verkligen inte bestämma mig och bilderna är bra eller inte. Min man kan fotografera och bilderna är toppen, men när det inte känns helt rätt i hjärtat vill jag inte chansa.

Nu önskar jag er en fin-fin lördagskväll och snälla, ta hand om er!

Share

Jag är 29 och nöjd med livet.

I morgon är det 2 veckor sedan jag fyllde 29 år. Det betyder att det är 351 dagar kvar till jag fyller 30! Jag har alltid sagt att när jag fyller 30 då blir det stor fest med pompa och stått. I dag vet jag inte om det blir så. Jag fyllde 29 och det kändes så djävla skönt! Jag är nöjd med livet i stort, visst finns det saker jag vill förändra som exempelvis ekonomi, men ibland får man helt enkelt gilla läget. Att göra det bästa av situationen har jag blivit en mästare på och det tänker jag fortsätta med.

29 år ung.

Under de här 29 åren har jag hunnit med så mycket att jag skulle kunna skriva en hel serie av böcker i storlek med Sagan om Isfolket eller nåt. Det har varit bra år och mindre bra år, men allt som jag varit med om har gjort mig till den människa jag är i dag. Om jag skulle vilja göra något annorlunda? Ja, jag vill svara en enda sak som sårade min make djupt men utan det hade vi inte vetat att vi verkligen kan stå emot vad som helst. Så egentligen nej, jag ångrar verkligen ingenting i mitt liv.

Jag är 29 år ung och nöjd med livet.

Mitt sista år på 20+ sträckan tänker jag tillbringa på bästa möjliga sätt, exakt som resten av mitt liv. Vi har bara ett liv och det ska man leva för man vet aldrig vad som händer i morgon. Senast i veckan blev jag varse om hur skört livet kan vara, så jag tänker inte oroa mig för små petitesser utan leva såsom i dag var min sista dag. Älska, njuta, skratta och helt enkelt leva.

Som ni ser har jag ändrat layouten för bloggen. Under de senaste 3-4 veckorna har jag skrivit många inlägg, dock bara i mitt huvud och eftersom livet är som det är har de aldrig skrivits ner på datorn och publicerats. Jag har inte orkat och inte prioriterat några sociala medier för jag har tänkt efter och funderat. Om jag nu kommer tillbaka i full skala kan jag inte svara på, det får tiden utvisa. Det enda jag är säker på är att jag vet vad jag vill och dit kommer jag komma.

Ha det fint bloggissar så läses vi!

 

Share

Statistikdjungeln.

Statistikdjungeln.

Nu vet jag faktiskt inte vad det är som händer för bloggen har ju lyst med min frånvaro i 1 månads tid, men jag har fortfarande höga besökssiffror. Tycker ni bättre om min blogg när det är helt tyst eller? Hur som helst blir jag glad över den fina statistiken och det sporrar mig såklart till att återuppta bloggandet.

Jag har inte haft lust att blogga även om jag har haft idéer till inläggen. En dipp, en ganska djup sådan, har infunnit sig inom mig och då är det svårt att ta sig ur och sprida glädje runt omkring sig. För det är glädje jag vill sprida via min blogg och inspiration, även om lite klagande på diverse saker hittar även hit.

Ni som följer mig på instagram har säkert upptäckt att jag äntligen håller på med körkortet på riktigt och i dag har jag gjort riskutbildning 2. I folkmun kallad för halkbanan. Det jag kan skriva om det är att man verkligen ska ha respekt för bilar och hastigheter, för det är otroligt skrämmande att försöka bromsa när man kör i 70 km/h och det är blixthalka.

Annars händer det massor och ingenting samtidigt, beroende på från vilket håll man tittar. Jag jobbar på, min korta föräldraledighet har tagit slut för snart 2 veckor sedan och det är bara att köra på. Snart är det dags för lönesamtal och det blir ytterst intressant! Under tiden jag var föräldraledig har jag också sökt en tjänst på annan arbetsplats, men mer om detta kan jag skriva i ett separat inlägg.

Helgen som kommer vill jag fixa rummet på övervåningen, ett mysrum som i framtiden ska bli Vanessas rum och jag kan redan nu avslöja att hela helgen inte kommer räcka till för vi har så mycket grejer som måste gås igenom. Men det är bara att kavla upp ärmarna och börja fixa!

Ha det fint bloggissar så läses vi!

Share

Får det vara en martini på morgonen?

Får det vara en martini på morgonen?

Nu har jag varit hemma i en hel vecka. En vecka av smärta, förödmjukelse och smärtstillande i massor. Jag kommer vara hemma i minst en vecka till så det är väl bara att inse det komiska i tillvaron och infinna sig i det eller? Eller som min fina doktor Sabina sa ”du kommer få sådana här episoder av smärta ibland, men du kommer överleva”. Det är alltså min rygg, som är trasig, som har försatt mig i den här situationen. En av mina två diskbråck har visst blivit värre och började trycka på en nerv, men nu verkar det har gått tillbaka av sig själv. Det gläder mig då jag slipper operera ryggen och det var det jag var mest rädd för.

Nu är planen fysioterapi och smärtstillande tills det blir bättre samt sjukskrivning i 2 veckor. Problemet är att jag varken kan sitta, stå eller ligga en längre stund. Att vara i en och samma position en längre stund gör mig stel och tillför sådan smärta att jag vill kräkas.

Jag vaknar varje natt, flera gånger om, med smärta i ryggen och höfterna som gör att jag måste ta mig upp och gå.

Så jag går mitt i natten i lägenheten och andas, försöker dämpa smärtan och ilskan som vaknar till. Efter en stund blir det bättre och då lägger jag mig igen, somnar om till nästa gång jag ska vända på mig och smärtan hugger till igen.

Den här tiden har alltså gjort att jag dammade av min gamla Sex and the City box och började titta på den fantastiska serien från början. Nu är jag inne på avsnittet då Carrie började arbeta på Vogue och blir stupfull på morgonen på 1,5 glas martini, därav titeln på inlägget. Tror ni verkligen att det är så i modebranschen? Att man dricker redan på morgonen för att kunna uthärda dagen och alla misslyckanden? Jag hoppas inte det för det hade betytt att alla de modetips vi får i magasinen är skrivna av en flock alkoholpåverkade pessimister.

Eftersom jag tycker att det är bättre att skratta än att gråta åt eländet som jag befinner mig i just nu ska jag fortsätta titta på serien och analysera dess olika budskap. Ha en fin dag bloggissar och ta er en dry martini på kvällen åt mig då jag inte kan dricka själv på grund av alla mediciner.

Share

Min kropp, mina rättigheter och mina val.

Det är helt sjukt att det i modern tid finns länder som vill förbjuda abort totalt. Jag menar inte abort som här i Sverige utan även den aborten när kvinnans liv är hotad eller när hon blev våldtagen eller till och med när ett barn blir tvingat till att föda ett barn. Det är fruktansvärt och helt främmande för mig… ändå är det precis vad vissa vill ska hända i Polen. Mitt hemland som jag just nu verkligen skäms över, men är också stolt över eftersom så många vågar protestera och sätta sig mot dessa galna påhitt. #czarnyprotest eller #blackprotest och #mybodymychoice är några av hashtaggar som har gått varma i sociala medier. Folk sätter sig mot galenskapen som vissa politiker vill genomföra.

Min kropp, mina rättigheter och mina val.

Abort är tungt. Det är ett ämne lika djupt som ett hav och lika brett som USA. Det finns de som är för och det finns de som är emot, själv tillhör jag den första skalan. Ibland är det bättre att stoppa embryots utveckling än att föda ett barn. Det finns tillräckligt oönskade barn i världen och det finns mer än tillräckligt med barn som växer upp under hemska förhållanden. I sådana fall är det bättre med abort. Sen är det ALLTID kvinnas val, hennes kropp är enbart hennes och ingen annan ska lägga sig i.

Nu ska det inte förväxlas med när männen luras till graviditet, men det är ett annat ämne…

Jag hoppas innerligt att partiet PRO (Prawo Do Życia) inte vinner! Det hade blivit en katastrof och verkligen en svart tid för alla kvinnor i Polen. Att kunna välja och bestämma över sin kropp och sitt liv borde vara en självklarhet i hela världen.

Däremot tycker jag inte att abort ska användas som preventivmedel och jag tror inte att det är så det ligger till. En abort är väldigt påfrestande för både kroppen och knoppen och jag önskar ingen behöva genomgå detta ingrepp.

 

Share